Wahrig Herkunftswörterbuch

Terracotta, Terrakotta

1.
gebrannter Ton
2.
Figur daraus
ital.
terracotta in ders. Bed., eigtl. „gebrannte Erde“, aus
ital.
terra „Erde“ und
ital.
cotta (fem.) „gebrannt“, zu
ital.
cuocere „(Ziegel) brennen“